En liten trött...

Alla brukar prata om att bebisar bara sover första dygnen men detta upplevde vi aldrig med Leia som var vaken nästan konstant första tiden och dessutom var skrikigast på BB.

Nu får vi dock känna på lugnet som folk pratar om. Malcolm sover och sover och sover. Han gör faktiskt inte så mycket mer för än är han knappast någon storätare och han har bara bajsat en gång och kissat två. Hans fisar luktar dock som en hel karl så han skulle nog behöva fylla en blöja eller tre ;-)

Dagen började som sagt med mysigt besök av Leia och sedan dess har jag med hjälp lyckats ta mig upp ur sängen och t.o.m fått duscha av mig lite. Underbart att få lukta lite gott duschtvål istället för alla äckeldofter blandat med den hemska sterila sjukhusdoften.
Vi har även haft besök av faster Susanne, mormor, gullemormor, gullemorfar och moster Jenny. Även "faster" Ulle kikade in under sitt ambulans-pass.

Imorgon hoppas jag på att må ännu lite bättre så att jag själv kan ta mig ur sängen och in på toaletten. Kanske kanske tom äta lite ute i matsalen.

Men oj som jag längtar hem. Hem till lite vardag med båda barnen (saknar Leia sååååå), hem till friheten, bort från sjukhusdoften...hem, jag vill bara hem!


Vår utslagna hjälte som inte gärna visar upp sina ögon...

- Posted using BlogPress from my iPhone