lördag 29 oktober 2011

Höstdag!

Jag är så kass! Inte ett inlägg på en vecka och dessutom har jag inte läst en endaste blogg på nästa tre veckor. Skärpning!
Loppisen gick bra förra helgen och jag fick ihop 2200:- vilken blev en ny bilstol till Malcolm och en ny skaljacka på Polarn till Leia.
Dock har jag mängder av grejer kvar så en del ska läggas ut på Blocket/Tradera/Loppi och en del ska jag förhoppningsvis bli av med på Helsingborgs barnloppis 12-13november.
Konstigt nog har jag jag massor av märkeskläder kvar från förra loppisen medan jag blev av med massor av skit som jag hade kunnat tänka mig att lägga direkt i soporna!

Idag är det en riktig höstdag. Det är fuktigt och dimmigt och sådär grått som det bara kan vara på hösten.
Mormor och morfar var på besök i förmiddags och gjorde oss sällskap till lekplatsen. Malcolm blir som en galning och springer betydligt fortare än han behärskar och SKRIKER goonga goonga goonga!!! Leia vill helst bara sitta och gräva och göra gegga.

Det bästa med att gå ut dessa kalla trista dagar är att komma hem i värmen igen. Mormor och morfar åkte hem, Malcolm ville nanna middag medan jag och Leia satte oss under en filt i soffan och spelade Donkey Kong på Wii. Leia passade även på att dricka en stor mugg med varm choklad. Det är ju chokladsmjölkdagen idag ;-)

Nu ska jag ägna den sista lugna stunden, innan Malcolm vaknar, till att googla bilder från Thailand och drömma mig långt bort från dimmiga kalla dagar...

söndag 23 oktober 2011

Dålig natt, bra morgon.

Jag somnade på tok för sent igår och hann knappt mer än doppa rumpan i sängen förrän Malcolm började gnälla på sitt rum.
In och ge honom nappen, starta sovmusiken och klappa lite på rumpan.

Två timmar hann jag sova sen kom gallskriket och en flaska välling fick rädda mig!

6.40 var det dags igen och jag var absolut inte redo för att hålla morgon.
Jag tänkte att välling fick bli dagens frukost så att jag kunde få slumra några minuter till.

Klockan är nu 9.07 och han sover fortfarande!
Dock är ju Leia vaken sedan en dryg timme men hon vet att mamma behöver vila sig...

Idag står det ännu ett barnkalas på Leias schema.
För mig och Malcolm blir det till att åka till Asmundtorp och hämta allt överblivet från loppisen.
Hoppas folk har handlat massor så att man lätt hittar sina saker i högarna. Puh, ser inte fram emot detta!

Men det är ju en del dag kvar att loppisshoppa idag kl11-14 på folkets hus!

Frukost kanske??


Bild från gårdagens barnkalas. 3 barndomsvänner i ny föryngrad version!

- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 21 oktober 2011

Loppisgalna!

Jag hoppas det kommer massor av shoppingsugna föräldrar till barnloppisen i Admundtorp i helgen (folkets hus-lördag 11-15, söndag 11-14).
När jag lämnade mitt, en timme innan stängning, var det smockfullt med kläder, leksaker och annat barnrelaterat.
Det låg enorma berg av kläder på alla borden!

Så här såg det ut när mitt "lilla" bidrag skulle ut i bilen...


- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 19 oktober 2011

Lite mittemellan.

Jag fick inte jobbet...tråkigt för dom!
Men jag har lite annat på G så det kommer nog att lösa sig på jobbfronten framöver. Dessutom har jag ju mässan som kommer att hålla mig sysselsatt de timmar barnen är på dagis.

Däremot fick vi radhuset vi satt upp oss på så om några månader tar vi våra kartonger och promenerar bort till vårt nya hem.
En trevlig överraskning var att renoveringen var betydligt större än vad vi fått resa på. Tidigare fick vi besked om att golvet skulle bytas i hall och kök, nya köksluckor och ett renoverat badrum.

Istället blir golv i alla rum utom vardagsrum, nya köksluckor, ny bänkskiva, ny spis med värmluftsugn, TVÅ renoverade badrum, ommålade väggar i alla rum (utom hall och kök där vi kommer att måla själv!). Hyran blir klart lite högre än nu men det är lätt värt denna summan med tanke på all renovering plus att trädgården är bra mycket större och mysigare än den uteplats och gräsplätt vi varit nöjda med nu.
Ytterligare en fördel är att där är plasttak över vår innergård på framsidan så man kan låta vagnen stå ute även om vädret är kasst.

Det känns som att saker och ting går ganska bra just nu och det får väldigt gärna hålla i sig ett tag till...!

Imorgon är föresten första riktiga dagisdagen för Malcolm. Återstår att se om det varit bra eller dåligt med fem dagars ledighet.

Nu måste jag fortsätta att prismärka alla gamla barnkläder och hålla tummarna att det mesta blir sålt på barnloppisen i Asmundtorp i helgen. Här är deras FB-länk...
Jag har så mycket att jag nog kan fylla hella loppisen med bara våra saker...nästan iaf!

fredag 14 oktober 2011

same same eller totalt nytt liv?

Idag har jag varit på anställningsintervju och får förmodligen besked redan idag.
Där var massor av folk som väntade på en intervju och man fick 5-10 minuter per person.
Det kändes faktiskt riktigt bra men som sagt var det många som blivit kallade och jag var nog äldst och den enda med barn skulle jag gissa...

Vi har även tackat ja på en intresseanmälan till nytt boende. Helt nytt blir det dock inte eftersom det är ett exakt likadant radhus som vi bor i men med större trädgård och en hel del renoveringar.
Hoppas hoppas att vi får det!

Många tummar som ska hållas nu!
I värsta fall får vi bo kvar här och leva på en lön plus lite småpengar...i bästa fall har vi snart ett nytt boende och två löner.

torsdag 13 oktober 2011

En himla mässa föräldrar

Nu är hemsidan uppe och utställarna kan börja boka plats till mässan "En himla mässa föräldrar"  som hålls på Sundspärlan i Helsingborg den 28 april-2012



Har du ett företag inom barnbranchen så titta in och anmäl dig!
Frågor, tips och funderingar malas till enhimlamassaforaldrar@gmail.com

Vi har försökt att hålla ett så lågt pris som vi bara kan, inga onödiga utgifter! Detta för att även mindre företag ska ha en chans att komma och visa upp sig.
Den summa som företagen betalar ska absolut gå att sälja för på mässan och betydligt mer än så för de allra flesta.
Dessutom är ju mässa en form av marknadsföring och även jämfört med en annonsplats är detta ett mycket bra pris.

Alla företag inom barnbranchen är hjärtligt välkomna men ni som håller till i Skåne, Halland, Småland och Blekinge ligger som grund för "En himla mässa föräldrar" då grundtanken var en mässa där även mindre och lokala företag har en chans att utmärka sig.

Ni som är intreserade av att besöka mässan den 28/4-2012 får gärna gå med i vår Facebook-grupp där vi regelbundet kommer att uppdatera med nyheter, tävlingar m.m...

Har ni önskemål på vilka utställare ni vill se på En himla mässa föräldrar få ni gärna höra av er till oss så kan vi kontakta företaget i fråga.

Nu kommer vi att jobba vidare med att hitta sponsorer och samarbetspartners som kan hjälpa oss att ge både utställare och besökare en fantastisk mässdag!

Del 3 - Nu kommer Malcolm.

Är du gravid och vill läsa om enkla förlossningar där barnet kommer ut med hjälp av en liten prutt kan du sluta läsa nu...
Obehagliga bilder kan också förekomma!


Zzzz...äntligen fick jag vila från värkarna och fick t.o.m sova en hel timme!

22/8 10.20: När jag vaknar har smärtan börjat komma tillbaka och jag får min sista påfyllning. Dags att börja fatta ett beslut!
Enl. journal: "Pat är självfallet trött och slut efter många timmars värkar och en vaknatt. Börjar tveka på om hon orkar fortsätta".
Ti´llsammans med läkare bestäms det att vi fortsätter 2timmar och sedan görs en ny bedömning. Ett eventuellt snitt förbereds så smått.
Nu höjer man droppet och jag får sitta på knä mot ryggstödet samt på pilatesbollen. Hela tiden har jag trycket nedåt och den mysiga "bajsa på sig-känslan" som tyder på krystvärkar.
Jag får en panodil eftersom jag har frossa, är öm i kropp och muskler. Har normal temp 37.1.

Om en timme vet vi.

22/8 12.35: Två timmar har gått och läkaren kommer. Hon beslutar tillsammans med överläkaren att jag ska ner till operationssalen och att det där ska göras ett försök med sugklocka och om inte det fungerar blir det akutsnitt.
Operationsteamet inringes och jag förbereds för operation. Man tömmer blåsan, jag får snygga strumpor på mig och nya rena kläder. Riad får på sig dom snygga gröna kläderna :-).
Nu blir allt bara fel! Medan jag förbereds och precis ska köras till OP så slutar min bedövning att fungera samtidigt som jag måste lämna lustgasen på rummet.
Det tar en stund (känns som en evighet) att komma fram till OP-salen så smärtan är riktigt besvärande. Tänk att gå från nästan ingen känsel alls till intensiva värkar helt utan bedövning eller lustgas! En riktig chock för kroppen.

Väl nere i salen väntar hur mycket folk som helst. Det är ett operationsteam, ett narkosteam, två barnmorskor, en undersköterska och en barnläkare. Folk drar i mig, flyttar mig, sätter nålar i mig, frågar mig saker. Teamen känns inte alls synkade vilket blir betydligt mer påtagligt för Riad som klart var lite mer närvarande än jag.
Mitt i denna röra binder dom fast mina ben med remmar (armarna är redan fast pga dropp och allt vad det är).
Nu har jag samma smärta som tidigare men kan inte ens använda min kropp till att bemöta värkarna. Om värkstormen tidigare var min största nära döden-upplevelse kom detta på en välförtjänt andraplats. Jag ålade mig, skrek och hade framför allt fruktansvärt om. Detta tillsammans med min panik över att vara instängd/fasthållen var ingen bra kombo. Dessutom håller dom nu en mask med värdelös lustgas över min mun!
Riad fattar tack och lov att det inte är smärta utan ren panik och ber dom spänna upp remmarna. BM förstår inte vad han menar "Hon är inte fastspänd". Jooooooo!!!
Ingen verkat fatta varför och spänner loss mig. Men NÅGON har satt fast remmarna. Ännu en gång, det kändes väldigt osynkat mellan teamen.

Dags för kejsarsnitt

Läkarna placerar sugklockan och försöker två gånger utan resultat innan klockan lossnar.
Jag är helt slut efter alla dessa dagar och panikattaken jag hade nyss gjorde knappast saken bättre. Detta gör ju klart att mina försök till att krysta är helt värdelösa.
Snitt it is! Förberedelserna fortsätter med bl.a bedövning och rengöring, och jag är nu i princip helt frånvarande av utmattning.

Vad som händer sen vet jag inte själv. Riad har berättat och jag har läst journalen... Själva operationen får bli en egen del. Del 4 - akutsnitt.

Första bilden på Malcolm
22/8 13.33: Zach Malcolm Kader är här!
Tyvärr kommer jag inte ens ihåg att jag fick se honom. Men jag har ett svagt minne av att det var en pojke och att vi sa att han var lik storasyster. För bara någon vecka sedan kom jag inte ens ihåg det så kanske minnet kommer tillbaka, någon gång...

Riad får följa med och klippa det som är kvar av navelsträngen

Riad och Malcolm får åka iväg på undersökning medan jag får åka till uppvaket. Härifrån minns jag att jag låg och skakade så att hela jag och britsen hoppade (samma som med Leia) och att personal runt mig pratar om att ge mig lugnande. En manlig narkosläkare (?) säger att jag haft en jobbig panikatack och hade nog mått bra av att få sova en stund....sen hör jag inte mer och vaknar typ en tumme senare.
Jag är så blek att läpparna och fräknarna är lika vita som resten av ansiktet. Man tar ett blodprov och mitt Hb är så lågt som 77 så man beställer en påse blod.

Njuter av Malcolm, ammar och får blod.
22/8 15.54: Nu får jag äntligen komma upp till Riad och Malcolm som väntar i förlossningsrummet. Fortfarande har jag mycket minnesluckor pga alla mediciner jag har i kroppen. Men jag kommer ihåg att jag fick Malcolm till bröstet och att jag var livrädd för att tappa honom eftersom jag fortfarande skakade mycket (hade lurat personalen lite och sagt att jag mådde bättre än vad jag gjorde bara för att få komma ifrån uppvaket).
Jag är mycket trött och blek. Man kopplar på blodet i droppet och detta känns helt sjukt! Dels så är blodet iskallt och jag får en obehaglig frossa och dels så känns det jobbigt att någon annans blod är på väg in i min kropp. Jag är givetvis tacksam över att någon har donerat blod och hjälpt mig, men tanken gör mig fortfarande, ett år senare, lite obekväm.

Äntligen lite mat!
22/8 16.32: Jag kan nu börja att röra mina tår och fötter, vilken befrielse! Känslan av att vara förlamad är jobbig.
Vi får den efterlängtade fikan med flagga och cider. En torr macka har aldrig smakat så underbart!!
Mitt operationssår börjar göra sig påmint så jag får lite smärtlindring.

Man har väntat med att väga och mäta Malcolm tills jag kom upp och kunde vara med så nu är det dags. Han är så smal och vi får känslan av att han är mindre än Leia var (51cm, 3615g) men han är hela 53cm lång. Eftersom han väger 3690g så såg han klart smalare ut, 2cm gör stor skillnad.
Nu får han också på sig sina fina kläder som är på tok förstora trots strl 50 i både body och byxor.


En lång liten plutt.
22/8 19.32: Både Malcolm och jag mår bra, förutom smärtan från OP, så nu får vi äntligen komma över till ett rum på BB. Eftersom jag inte får lämna sängen på ett tag blir jag prioriterad ett enkelrum  så att Riad kan stanna.
Sover gott i sina nya kläder


För Malcolms del är iaf jobbigheterna nu över men mitt helvete har bara börjat....
 Fler delar kommer med operationen, bb-tiden och min sjukdom.

tisdag 11 oktober 2011

Del 2 - Förlossningen är igång!

Är du gravid och vill läsa om enkla förlossningar där barnet kommer ut med hjälp av en liten prutt kan du sluta läsa nu...
Obehagliga bilder kan också förekomma!
Dom erbjuder mig lavemang och bad. Badet tackar jag direkt nej till eftersom jag starkt ogillade detta sist!
Lavemang och en dusch (nära till lustgasen!) får det bli.
Efter en stund i duschen får jag sitta på en pilatesboll för att hjälpa öppningsskedet så gott det går. BM sätter nu även akupunkturnålar för att försöka lätta på smärtan jag får i svanken vid varje värk.
Lustgasen fungerar toppen och är min bästa vän ever!
Sitta och hoppa på en gummiboll.
21/8 23.30: Det är dags för ny undersökning och jag är öppen 3cm vilket blir under undersökningen. Huvudet buktar och huvudet är ej uppskjutbart.
Jag frågar när jag kan få epidral. Inte för att jag inte klarar av smärtan just nu utan för att jag vill ha den färdig vid ett ev akutsnitt.
BM säger att jag kan få den när jag vill, bara att säga till.
Jag fortsätter att sitta på pilatesbollen, ligga i sängen, stå och gå i rummet innan nästa undersökning. Riad sitter i en fåtölj och lyckas slumra till lite då och då.

22/8 01.30: Glesa värkar och öppen 6cm. Skalpelelektrod sätts på Malcolms huvud och jag ber dom nu att förbereda epidralen. Narkosläkaren är upptagen och jag får vänta ca 1½timme men lustgasen fungerar bra trots ökade värkar så det gör inget.
Vi kanske inte hade så jäkla kul som det ser ut.
När jag får epidralen runt 3-tiden så försvinner all smärta nästan helt. Den enda smärta som är jobbig nu är urinblåsan/urinröret som gör sig påminnt så fort jag inte ligger ner.
När läkaren satte epidralen denna gången kändes det faktiskt en del. Det gjorde väl inte direkt ont men det var en väldigt obehaglig känsla. Jag var inte riktigt beredd på detta för det kändes inget alls under Leias förlossning.
En halvtimme senare avtar värkarna vilket är vanligt när man fått epidral. Dom sätter in dropp med värkstimulerande.
Efter detta somnar jag en stund vilket är välbehövligt!

22/8 04.30: Min bedövning har börjat avta och smärtan är tillbaka så jag får påfyllning.
Eftersom jag har väldigt ont när jag kissar och dessutom har mycket begränsad känsel i mina ben pga epidralen tappar man min urinblåsa.
Åter igen får vi båda möjlighet att vila lite och samla krafter inför vad som komma skall.
Tack gode gud för dagens mobiltelefoner! Vad skulle man annars gjort under förlossningen?
22/8 06.00: Har nu mycket täta värkar och onormalt värkmönster. Man stänger av droppet och får då normalt värkmönster men med ordentliga pauser.
Nu är jag fullt öppen men har en liten kant kvar som BM försöker få bort med xylocain.
Jag har nedsatt känsel i benen men får hjälp ner på pilatesbollen.
Tyvärr är det nu dags för mina två fantastiska barnmorskor att gå av sitt skift och dom tycker det är tråkigt att missa finalen som dom säger är mycket nära.

22/8 07.00: En ny BM presenterar sig och ungefär samtidigt slutar min bedövning att fungera. Hon undersöker mig och konstaterar att det är mycket nära men den lilla kanten är fortfarande envist kvar.
Man sätter på värstimulerande dropp igen trots att CTG är utan anmärkning. Dessutom tycker hon att jag ska avvakta med påfyllning av epidral så att jag får känna mer smärta och få en "kick" av detta.
Nu är bedövningen helt slut och samtidigt gör droppet att jag får en fruktamsvärd värkstorm.
Värkarna är långa och starka och när en värk precis är på väg att avta kommer nästa och ökar till max. Jag andas så hårt i lustgasmasken att jag helt tappar kontrollen över allt. Det piper och tjuter i mina öron. Alla ord och musiken på radion blir ett långt elakt eko.
Smärtan är outhärdig!!! Hela min kropp vrider sig och jag försöker få någon att fatta men får nog inte ur mig något.
Till slut får, vad jag tycker då, kärringen den brillianta iden att stänga av droppet. I efterhand tycker jag det är ganska sjukt att det inte stoppades direkt med tanke på att jag är snittad sedan tidigare och därmed har ett ärr på livmodern vilket kan innebära en försvagning.

22/8 08.00: Nu börjar jag att känna ett ökat tryck neråt och jag ber ännu en gång om påfyllning av epidralenmen även denna gång vill BM att jag avvaktar eftersom bedövningen ändå inte fungerar vid krystvärkar.
Jag blir ombedd att krysta ett par gånger och huvudet syns nu.
Man tappar urinblåsan "för säkerhetens skull" enl min journal. Nu var jag visst inte längre ensam om att tro på kejsarsnitt!? Konstigt bara att det just nu var första gången på nästan 4dagar som jag själv kände att en vaginal förlossning kanske var möjlig trots allt.
Epidralen
22/8 08.45: ÄNTLIGEN får jag min efterlängtade epidralpåfyllning! Man sätter också igång värkstimulerande dropp igen.
Nu är också den tunna kanten helt borta...

måndag 10 oktober 2011

Inskolning dag6

Hela förra veckan gick kanon för Malcolm på inskolningen.
Idag var det dags för fotografering och vi skulle för första gången lämna honom utan att stanna kvar en stund.
Det var Riad som skötte inskolningen idag eftersom jag skulle jobba och allt gick bara bra. Men efter 1½ timme ungefär hade han blivit jätteledsen och fullständigt otröstlig trots att han fått träffa Leia.
Dom ringde R men typiskt nog hade han noll täckning på sin mobil så dom fick inte tag på honom :-(. Stackars Malcolm, stackars Riad och stackars fröknarna...ja och alla barnen som fick lyssna på hans ljuva stämma.

Vi håller tummarna för att detta var tillfälligt och att det kanske blev lite mycket med fotograferingen denna "första" dag.
Imorgon ska han vara med och äta för första gången. Spännande!

söndag 9 oktober 2011

Buzzador - Vanish

Jag har under ett par veckor testat olika vanishprodukter via Buzzador.Bl.a har jag äntligen lyckats få bort oljefläckarna(???) från Leias jacka.
Denna jacka har tidigare tvättats som vanlig, men även med vanishpulver tillsammans med tvättmedel, helt utan resultat.
Nu gnuggade jag fläcken med Vanish Gel och tvättade sedan som vanligt och så här blev resultatet...

Före

Efter
Nästa projekt blir att försöka få rent vår beigea vagn men vanish soffa och matta spray som man inte behöver tvätta av i maskin efter.

Just nu har jag ännu en gång flera olika Buzzadorkampanjer igång och har anmält mig till 3st som jag håller tummarna för!
Är du inte redan med så tycker jag att du ska bli medlem nu! Man får prova massor av roliga och bra produkter/tjänster och även låta sina vänner ta del av kampanjen. Ni kan läsa mer här...

Följ den här länken så det framgår att det är jag som har bjudit in dig (mitt användarnamn som buzzador är lottaplott):
https://www.buzzador.com/buzzador/index.php?file=u-regstep1&lang=SE&refstr=lottaplott

Om du vill veta mer innan du bestämmer dig kan du följa den här länken:
http://www.buzzador.com?refstr=lottaplott&lang=SE

Del 1 - Första dagarna på resan.

Är du gravid och vill läsa om enkla förlossningar där barnet kommer ut med hjälp av en liten prutt kan du sluta läsa nu...

19/8 BF-dagen. Detta dygn började riktigt riktigt dåligt! Vi var på djursjukhuset och fick akut avliva vår älskade katt. Inte riktigt så vi hade tänkt att denna dag skulle spenderas.När vi kom hem på natten fick jag ett par kraftiga sammandragningar men jag var inte ett dugg sugen på att föda barn så vi gick och la oss några timmar.

Leia var hemma hos mormor och morfar vilket var inbokat sedan länge. Vi låg kvar i sängen länge och mådde dåligt både pga sorg och dåligt med sömn. Det blev en lång och tråkig BF-dag med lite halvmesiga sammandragningar då och då. Här var det ingen förlossning på G tack och lov.

På kvällen går hela slemproppen och jag får direkt kraftigare sammandragningar som är regelbundna men glesa. Värkarna blir kraftigare och kraftigare, längre och längre samt tätare och tätare. Yes, denna gången kommer det att gå snabbt! (Leias förlossning innebar värkar i flera dygn, två dagar på förlossningen och slutade med akut kejsarsnitt)

20/8 02.00: Vi ringer till förlossningen för att fråga om vi ska gå efter smärtan eller hur täta värkarna är. Dom är nu regelbundna med 2-3 minuters mellanrum men går att anda sig igenom. Vi bestämmer oss för att avvakta lite innan vi åker in.

20/8 03.55: Nu blir vi inskrivna på förlossningen och i bilen på väg dit har vi klockat värkarna med 1-2 minuters mellanrum. Värkarna är ca 1minut långa och har börjat ändra karaktär och blivit mer smärtsamma.
Jag får direkt ett förlossningsrum med lustgas och de snygga förlossningeskläderna åker på. Nu ska det födas barn och det snart, woohoo.
Man gör en undersökning och jag är öppen, tadaaa, 0,5cm. Fattar ni hur snopet det där var då? Här ligger man med täta värkar och alla tror att man ska föda när som helst...så har inte fölossningen ens startat!!
Nu kommer allt tillbaka och jag blir plötsligt helt säker på vad som väntar...

20/8 05.10: Nu får jag en sovdos för att få vila och se hur värkarna reagerar på detta. Är det inga riktiga förlossningsvärkar utan bara tråkiga förvärkar så kommer dom att avta när sovdosen kickar in.
Jag vaknar 6timmar senare UTAN värkarbete. Snopet! Men visst, det var skönt att äntligen få sova lite.
Nu har jag börjat få ont vid urinblåsan och urinröret vilket gör att jag har ont när jag går och knappt kan sitta ner och kissa. Exakt detta hade jag med Leia men blev ignorerad. Nu fick jag iaf en panodil men jag tappar mer och mer tron på en vaginal förlossning.
Man bestämmer att vi ska ta en promenad och se vad som händer med värkarna.

20/8 15.26: Permisson och hemfärd. Vi kommer överens om att jag ska ringa på kvällen och meddela om jag stannar hemma annars kommer jag in och får sova på BB, om inte förlossningen kommit igång givetvis.
Nu vill jag bara hem och stanna hemma! Jag har ångrat mig, struntar nog i att föda barn!

20/8 20.58: Eftermiddagen går och jag klarar mig bra hemma med lite sammandragningar och en och annan halvmesig värk. När vi ringer till förlossningen för att meddela att vi stannar hemma har jag svaga värkar hyfsat regelbundet var 10:e minut men det där är inga förlossningsvärkar det känner jag direkt.

21/8 00.30: Vi är nu tillbaka på förlossningen efter att värkarna har blivit kraftigare och nu kommer var 4:e minut. Jag känner att vi chansar på att det är dags för om inget annat behöver jag ännu en gång få sova ordentligt.
Den underbara personalen som jobbade på eftermiddagen har nu blivit utbytt som en surkärring som inte vill ge mig lustgas. Bara att andas och vänta på att undersökningen som visa att jag är öppen....0.5cm. Inte ett endaste litet skit har hänt på ett dygn, inte en millimeter har jag öppnats!
Denna natt får jag en kraftigare sovdos med bricanyl i form av injektion och sover gott hela natten.
Stackars Riad hade kanske också behövt en sovdos.

På morgonen 21/8 blir jag utskriven utan värkar och får besked om att det kan ta upp till två veckor innan förlossningen startar på riktigt men bricanyl gör kroppen avslappnad och KAN hjälpa sammandragningarna att bli förlossningsvärkar som gör nytta.
Jag säger till läkaren att jag känner på mig att det helt säkert kommer sluta med ett akutsnitt så dom kan sluta slösa plats och tid och bara snitta direkt. Det kan dom givetvis inte göra och läkaren ser ingen risk för att det skulle bli snitt utan tror på en helt normal förlossningen.

Jag surar på läkaren, den dumma barnmorskan och min dumma kropp medan vi åker hem ännu en gång. Redan i bilen sätter det igång igen med sammandragningar som blir kraftigare och gör över till värkar.
Vi stannar hemma under dagen och försöker så gott det går att vila och slappna av.
Nu är jag ganska matt både psykiskt och fysiskt efter den sömnlösa jobbiga natten på djursjukhuset och 3 dagar med kraftiga sammandragningar/värkar. Hade jag inte fått de två sovdoserna hade jag inte orkat mer nu!

21/8 21.11: Vid 19-tiden börjar värkarna bli riktigt kraftiga och kommer regelbundet med 2-3 minuters mellanrum och är 55sek långa. 2 timmar hemma sen blir det bilen igen tillbaka till sjukhuset.
Visst känns det annorlunda nu men jag räknar med 0.5cm öppen, sovdos och hemfärd igen.
Dags för undersökning som visar 2cm öppen. Halleluja!!!
CTG-kurvan visar först att värkarna avtar och blir svagare men stabiliseras sen igen och förlossningen räknas äntligen som aktiv. Jag får stanna!!!!

lördag 8 oktober 2011

Babydjungeln Live - imorgon!


Har du barn mellan 0-3 år och inget planerat imorgon så tycker jag att du ska besöka Babydjungeln Live!
Jag tänker sticka dit och se vad dom har att erbjuda.
Det så finns det alltid massor att lära och tips på aktiviteter till de små är givetvis välkommet. Dessutom tycker jag att det är super att folk tar initiativ och annordnar roligheter för barnen OCH föräldrarna.

Ses imorgon!?
Jag håller iaf tummarna för succe!!!

fredag 7 oktober 2011

Förlossningsberättelse

Lovade mig själv när Malcolm fyllde 1år att jag skulle sätta mig och skriva förlossningesberättelsen och det har jag nu gjort. Tja jag har en del kvar men själva förlossningen är nu klar så jag tänkte försöka att skriva över det på datorn och lägga in första delen kanske redan idag.

Morgontrött dagiskille

Nya fina dagisväskan

Kom igen mamma, jag vill gå nu!
Malcolm är inne på sin femte inskolningsdag och jag var bara med ca10 minuter innan jag gick ifrån idag. Känns konstigt att vara hemma helt ensam men så kommer det att vara torsdagar och fredagar i fortsättningen.
Vilken tur att jag har massor av jobb att fylla förmiddagarna med så att jag slipper bli ensam och uttråkad...

måndag 3 oktober 2011

Ny fas i livet.

Idag påbörjade Malcolm sin inskolning på dagis och är nu på väg att bli en stor och självständig kille! Vi var båda med eftersom det mest är info första dagen.
Alla barnen var ute på gården medan vi var där inne så det blev riktig mjukstart där han kunde gå runt fritt och kolla in den "nya" miljön. Det mest intressanta var alla nappar som låg utplacerade på madrasserna inför vilan samt att titta in i köket där dagens lunch luktade gott.

Nu är mammaledigheten snart slut och jag har börjat söka jobb på riktigt kan man väl säga. Jag jobbar ju redan en dag i veckan och har gjort i snart ett helt år och dessutom går det åt en del tid till föräldramässan "En himla mässa föräldrar" som går av stapeln 28april 2012.

I nuläget blir det bara 2 korta dagar i veckan för Malcolm så att han får en ordentlig mjukstart men sen hoppas jag kunna jobba ca75% iaf.
Det känns nu viktigt att verkligen hitta DET jobbet. Arbetsplatsen som jag vill satsa på till 110% och kunna trivas på de närmsta 35åren ;-). Nu är det stora frågan när var och hur jag ska hitta rätt!
Jag har ju lite koll på vad jag gillar att göra och vad jag inte vill ägna mina dagar åt. Och mer än 10år i arbetslivet har man ju även hyfsad koll på vad jag är grym på och vad andra gör bättre,
Fem jobb är iaf sökta i dagarna och många många många fler kommer det bli de närmsta veckorna.

Inskolningsdag nr2 väntar imorgon men den ar R hand om så jag får sitta hemma tillsammans med Leia och nyfiket vänta på besked om hur det gick.