tisdag 27 april 2010

Dagisångest

På tal om dagis fick vi igår besked om att Leia kommer in på det dagis som ligger precis här bredvid oss.
Det är ett personalkooperativ med fina lokaler och verkar vara ett riktigt bra ställe. När vi hälsade på kändes det väldigt rätt!
Dessutom bor de flesta barnen här i området så hon kommer ha sina kompisar betydligt närmre än vad hon har nu.

En del av mig blir dock väldigt ledsen över att lämna hennes nuvarande dagis som både vi och Leia trivs jättebra med. Personalen är helt underbar, bra lokaler och gård , och så alla hennes fina vänner :-(
Jag gråter bara jag tänker på det och kan knappt prata med personalen om det. När vi berättade att vi skulle hälsa på ett nytt dagis blev de ledsna (även om de förstår oss), speciellt den fröken som har följt Leia sedan hon började när hon strax över 1år gammal.

Fördelarna är som sagt vännerna nära, jag kan lätta hämta och lämna med MakkaPakka och vi slipper ta bil/buss. Plus att hon nu kommer tillhöra Västra Ramlösaskolans område och det är den skola vi vill ha in henne på om några år.

Nakdelarna är, förutom separationen från Veingegatans förskola, att hon ska inskolas 15augusti och MakkaPakka är beräknad att komma den 19augusti.
I normala fall är Leia väldigt social och lättinskolad men man vet ju inte hur hon kommer reagera med dagisbyte samtidigt som bebisen kommer.
Vi pratade dock med personalen om detta och om hon skulle få problem med detta så kan vi gå dit med henne några timmar då och då innan hon känns redo. Men som sagt så brukar hon vara väldigt anpassningsbar så vi hoppas att det inte ska bli något problem.

Det jobbigaste just nu när jag själv bryter ihop bara av tanken på att lämna personal och kompisarna från nu är att Leia säger att hon aboslut inte vill börja på nytt dagis...då gör mitt hjärta ännu mer ont.
Men vi får se på fördelarna och det långsiktiga, och då vet jag att vi gör rätt. Det hade bara varit så himla mycket lättare om vi inte hade trivts på nuvarande dagiset :-(...

2 kommentarer:

  1. Det kommer säkert att bli jätte bra. Vi får hjälpas åt att inskola henne. Jag får väl se om jag kan ta semester då... Kram

    SvaraRadera
  2. Vilken fantastisk mormor!!!! Dion är också lyckligt lottad med en sån mormor:) kram Fia

    SvaraRadera