onsdag 22 september 2010

1 månad

Idag fyller vår lille Malcolm 1 månad, hipp hipp hurra!!!
Det finns nog inte många månader under mitt 29 åriga liv där jag har varit med om fler med och motgångar samtidigt. Och det är definitivt den månad någonsin där jag har upplevt mest fysiskt smärta!
Tack och lov har detta belönats med ännu ett vackert barn ,vår älskade Malcolm...


 

Denna första månaden har jag mer eller mindre levt i en dimma som har varit ganska svår att ta sig ur men nu måste jag försöka att börja ta mig ut lite på dagarna och påbörja den riktiga mammaledigheten.

Med Leia hade jag en toppen ledighet med fina mammavänner, besök på ÖF, promenader, shopping på stan och fikor med många olika vänner.
Jag inser att det inte går att ha en lika fri mammaledighet denna gången då vi hela tiden måste anpassa oss efter en trotsig 3-åring med stark egen vilja. Visst är hon på dagis men då är det tiderna där som ska passas.
Tack och lov har jag flera vänner med barn i Leias ålder som också fått barn senaste halvåret så jag hoppas att kunna umgås en del med dessa så att allas behov stillas samtidigt.

Imorgon är det dags för vägning och mätning på BVC vilket ska bli mycket spännande med tanke på att "lillkillen" redan förra veckan redan vägde 4520g och var 54,5cm lång. Med andra ord har vi i nuläget absolut inte samma bekymmer som med hans betydligt spinkigare storasyster.

3 kommentarer:

  1. Fasen, en månad all redan :) Jag kommer också ha i leias och Malcoms ålder så vi kan ju hänga någon gång. Eller kan våra män hänga med 3åringarna så kan vi fika bullar och snacka skit?? ;)

    SvaraRadera
  2. hihi, erbjöd ju er bodysarna då jag trodde han va lika liten som jag har för mig Leia va =) men hon kanske oxå va "stor" som bebis...?

    ja nu är det dags för dig att börja NJUTA! Jag tycker det är stor skillnad på att va ledig nu mot med Inez, som du skrev, då var det mkt mer öppna fsk och fikor o shopping hit och dit. Nu har vi en Inez.... =) hehe

    SvaraRadera
  3. Grattis till världens sötaste lille kille!
    Och en massa kramar till dig! Förstår att du har haft det skitjobbigt, och så snart du orkar och känner för det så träffas jag/vi gärna! <3
    Kram

    SvaraRadera