tisdag 11 oktober 2011

Del 2 - Förlossningen är igång!

Är du gravid och vill läsa om enkla förlossningar där barnet kommer ut med hjälp av en liten prutt kan du sluta läsa nu...
Obehagliga bilder kan också förekomma!
Dom erbjuder mig lavemang och bad. Badet tackar jag direkt nej till eftersom jag starkt ogillade detta sist!
Lavemang och en dusch (nära till lustgasen!) får det bli.
Efter en stund i duschen får jag sitta på en pilatesboll för att hjälpa öppningsskedet så gott det går. BM sätter nu även akupunkturnålar för att försöka lätta på smärtan jag får i svanken vid varje värk.
Lustgasen fungerar toppen och är min bästa vän ever!
Sitta och hoppa på en gummiboll.
21/8 23.30: Det är dags för ny undersökning och jag är öppen 3cm vilket blir under undersökningen. Huvudet buktar och huvudet är ej uppskjutbart.
Jag frågar när jag kan få epidral. Inte för att jag inte klarar av smärtan just nu utan för att jag vill ha den färdig vid ett ev akutsnitt.
BM säger att jag kan få den när jag vill, bara att säga till.
Jag fortsätter att sitta på pilatesbollen, ligga i sängen, stå och gå i rummet innan nästa undersökning. Riad sitter i en fåtölj och lyckas slumra till lite då och då.

22/8 01.30: Glesa värkar och öppen 6cm. Skalpelelektrod sätts på Malcolms huvud och jag ber dom nu att förbereda epidralen. Narkosläkaren är upptagen och jag får vänta ca 1½timme men lustgasen fungerar bra trots ökade värkar så det gör inget.
Vi kanske inte hade så jäkla kul som det ser ut.
När jag får epidralen runt 3-tiden så försvinner all smärta nästan helt. Den enda smärta som är jobbig nu är urinblåsan/urinröret som gör sig påminnt så fort jag inte ligger ner.
När läkaren satte epidralen denna gången kändes det faktiskt en del. Det gjorde väl inte direkt ont men det var en väldigt obehaglig känsla. Jag var inte riktigt beredd på detta för det kändes inget alls under Leias förlossning.
En halvtimme senare avtar värkarna vilket är vanligt när man fått epidral. Dom sätter in dropp med värkstimulerande.
Efter detta somnar jag en stund vilket är välbehövligt!

22/8 04.30: Min bedövning har börjat avta och smärtan är tillbaka så jag får påfyllning.
Eftersom jag har väldigt ont när jag kissar och dessutom har mycket begränsad känsel i mina ben pga epidralen tappar man min urinblåsa.
Åter igen får vi båda möjlighet att vila lite och samla krafter inför vad som komma skall.
Tack gode gud för dagens mobiltelefoner! Vad skulle man annars gjort under förlossningen?
22/8 06.00: Har nu mycket täta värkar och onormalt värkmönster. Man stänger av droppet och får då normalt värkmönster men med ordentliga pauser.
Nu är jag fullt öppen men har en liten kant kvar som BM försöker få bort med xylocain.
Jag har nedsatt känsel i benen men får hjälp ner på pilatesbollen.
Tyvärr är det nu dags för mina två fantastiska barnmorskor att gå av sitt skift och dom tycker det är tråkigt att missa finalen som dom säger är mycket nära.

22/8 07.00: En ny BM presenterar sig och ungefär samtidigt slutar min bedövning att fungera. Hon undersöker mig och konstaterar att det är mycket nära men den lilla kanten är fortfarande envist kvar.
Man sätter på värstimulerande dropp igen trots att CTG är utan anmärkning. Dessutom tycker hon att jag ska avvakta med påfyllning av epidral så att jag får känna mer smärta och få en "kick" av detta.
Nu är bedövningen helt slut och samtidigt gör droppet att jag får en fruktamsvärd värkstorm.
Värkarna är långa och starka och när en värk precis är på väg att avta kommer nästa och ökar till max. Jag andas så hårt i lustgasmasken att jag helt tappar kontrollen över allt. Det piper och tjuter i mina öron. Alla ord och musiken på radion blir ett långt elakt eko.
Smärtan är outhärdig!!! Hela min kropp vrider sig och jag försöker få någon att fatta men får nog inte ur mig något.
Till slut får, vad jag tycker då, kärringen den brillianta iden att stänga av droppet. I efterhand tycker jag det är ganska sjukt att det inte stoppades direkt med tanke på att jag är snittad sedan tidigare och därmed har ett ärr på livmodern vilket kan innebära en försvagning.

22/8 08.00: Nu börjar jag att känna ett ökat tryck neråt och jag ber ännu en gång om påfyllning av epidralenmen även denna gång vill BM att jag avvaktar eftersom bedövningen ändå inte fungerar vid krystvärkar.
Jag blir ombedd att krysta ett par gånger och huvudet syns nu.
Man tappar urinblåsan "för säkerhetens skull" enl min journal. Nu var jag visst inte längre ensam om att tro på kejsarsnitt!? Konstigt bara att det just nu var första gången på nästan 4dagar som jag själv kände att en vaginal förlossning kanske var möjlig trots allt.
Epidralen
22/8 08.45: ÄNTLIGEN får jag min efterlängtade epidralpåfyllning! Man sätter också igång värkstimulerande dropp igen.
Nu är också den tunna kanten helt borta...

1 kommentar:

  1. Skulle bara tittat in och säga att jag mailat dig. Hoppas mailet kom fram som det skulle.

    Blev helt fast i din förlossningsberättelse. Ser fram emot att läsa även slutet. Verkligen spännande:)

    SvaraRadera