Inlagd

Då var jag tillbaka på ångest-sjukhuset igen men denna gången på gyn.avdelningen.

Jag ringde idag gynakuten som nonchalant hänvisade mig till amningshjälpen. När jag kom dit hade hon läst min journal och tittat på mina bröst så ringde hon direkt och skaffade en akuttid till mig.

När jag kom in på gyn och tagit prover så var det ganska uppenbart att något är fel. Förmodligen är det en infektion i livmodern efter operationen så nu är antibiotika insatt via dropp och eventuellt kommer jag även få med blod då mitt blodvärde ligger alldeles för lågt.

Efter lite jobbigt övervägande bestämde vi att även Malcolm skulle följa med hem idag så att jag får iaf en natts vila och kan repa mig snabbare. Imorgon får han kanske "flytta hit" för det känns jobbigt att inte ha honom här.

Ikväll ska jag iaf bara vila vila vila så att jag får komma hem om några dagar igen och kan fira helg hemma med min familj!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Why??

Ett steg framåt, fem steg bakåt...


Jag orkar fan snart inte mer!!!
Det har varit för mycket att smälta mentalt med Kenzo, ännu en lång förlossning, den jobbiga operationen och beskeden därefter, tanken av att ha någon annans blod i kroppen (är dock givetvis tacksam för detta).

Sen får man lägga till allt det fysiska. Värkar alldeles för många dagar, lång förlossning som ledde hela vägen till sugklocka, smärta efter kejsarsnittet, plågsamma bröst och bröstvårtor, sprutor flera gånger om dagen, inflammerad visdomstand, feber varje eftermiddag/kväll trots maxat med smärtstillande/febernedsättande.

Ja, fy fan vad gnällig jag är nu men det skiter jag i för de senaste 1 1/2 veckan har varit ett rent helvete!

Tack gode Gud för att jag fick en fantastiskt snäll och fin Malcolm som belöning!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Första veckan...

Idag fyllde lillkillen hela 1vecka och det firade vi med att för första gången (förutom då vi åkte hem från BB) gå utanför dörren med honom.
Leia har velat provåka nya syskonvagnen hela veckan och idag var det dags.
Det började bra med två barn i vagnen men slutade med att ett barn sprang själv och ett barn hängde på min arm...vilken tur att vi köpte syskonvagn ;-)


- Posted using BlogPress from my iPhone

Öppna ögon...

Det är inte många gånger vi har fått se Malcolm med öppna ögon, inte ens läkaren kunde slutföra undersökningen på honom eftersom han vägrade öppna de små blå(??).

Idag har han dock varit pigg och kontaktsökande lite längre stunder och vi har t.o.m lyckats få ett par fina bilder på honom.


Den stora skillnaden mot Leia är att han har ett helt annat lugn i blicken. Redan första gången man såg in i Leias ögon såg man en "vild" själ med busig blick.
Ska bli väldigt intressant att följa deras personligheter i framtiden!

Här kommer en ljudlös filmsnutt på en vaken och mysig kille.

Det senaste 1 1/2 dygnet har varit underbart! Malcolm har sovit nästan hela tiden och de få vakna stunderna har varit lugna och mysiga.
Detta har givetvis varit bra för mig och Riad men även för Leia som har kunnat få den uppmärksamhet hon förtjänar.
Inatt sov han dessutom hela natten med matpaus var tredje timme för att direkt somna om igen.

Jag mår fortfarande lite sådär vissa stunder på dagen men magen och min rörlighet är mycket bättre tycker jag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Bekymmer?

Något verkar tynga vår son för hela tiden har han en tung bekymmersrynka mellan ögonen.

Löser han stora världsproblem redan eller är det en butter liten kille vi har fått?









- Posted using BlogPress from my iPhone

Återkommer

Det är lite smådött här nu känner jag.
Jag borde ha massor att skriva och mängder av bilder att visa men just nu finns inte så mycket lust faktiskt.

Vi kom iaf äntligen hem igår!
Tyvärr drog jag samtidigt på mig något jag skulle gissa är mjölkstockning så jag mådde inte alls bra. Direkt vi kom innanför dörren satte jag mig i soffan under ett duntäcke och bara frös och mådde skit. Där satt jag sedan tills Riad och Leia kom hem med kvällsfika.
Kvällen fortsatte med värmekuddar på brösten och ett förbannat pumpande så idag mår jag faktiskt betydligt bättre.

Dessutom så somnade Malcolm (till slut efter kämpande av Riad!) strax efter kl2 och sov gott till 7.15, välbehövligt kan jag säga!

Som jag skrivit tidigare så var det en väldigt komplicerad operation jag behövde gå igenom och nu vet vi lite mer efter samtal med läkaren.
Det är en hel del att smälta och ta in nu när livet redan är i kaos så detta får jag försöka ta tag i när energin är tillbaka.

Frukosten kallar...


- Posted using BlogPress from my iPhone

Helvetesnatt!!

Nätterna hittills har varit lite småjobbiga eftersom Malcolm har ätit mycket då. Men visst jag har kunnat sova lite sittandes och han har varit ganska nöjd bara maten serveras på hans villkor.

Inatt var dock ett RIKTIGT helvete!!! Det började med att mina stackars bröstvårtor hade börjat bli såriga och ömma och vi bestämde oss för att testa bröstnapp.
Det gick väl okej när han väl lärt sig suga på den. Men så kom spyan efter maten (han är en riktig kräkbebis!) och det var en del blod som kom ut.

Nu bestämde vi att ersättning skulle ges resten av natten eftersom blod kan ge mer illamående. Så jag fick pumpa och all bröstmjölk med blod fick åka i vasken och resten gick till Malcolm.

Han fick ersättning och han drack och drack och drack, men så kom jättespyan och allt och lite till kom upp igen.

Tja så fortsatte natten. Äta, kräkas, magknip, vrålhungrig osv osv.
Han fick även ligga vid bröstet lite men han hade en ordentligt jobbig natt och kl7 somnade han och sover nu hur gott som helst.





Idag är vi utmattade föräldrar som bara väntar på att bli utskrivna...


- Posted using BlogPress from my iPhone

En liten trött...

Alla brukar prata om att bebisar bara sover första dygnen men detta upplevde vi aldrig med Leia som var vaken nästan konstant första tiden och dessutom var skrikigast på BB.

Nu får vi dock känna på lugnet som folk pratar om. Malcolm sover och sover och sover. Han gör faktiskt inte så mycket mer för än är han knappast någon storätare och han har bara bajsat en gång och kissat två. Hans fisar luktar dock som en hel karl så han skulle nog behöva fylla en blöja eller tre ;-)

Dagen började som sagt med mysigt besök av Leia och sedan dess har jag med hjälp lyckats ta mig upp ur sängen och t.o.m fått duscha av mig lite. Underbart att få lukta lite gott duschtvål istället för alla äckeldofter blandat med den hemska sterila sjukhusdoften.
Vi har även haft besök av faster Susanne, mormor, gullemormor, gullemorfar och moster Jenny. Även "faster" Ulle kikade in under sitt ambulans-pass.

Imorgon hoppas jag på att må ännu lite bättre så att jag själv kan ta mig ur sängen och in på toaletten. Kanske kanske tom äta lite ute i matsalen.

Men oj som jag längtar hem. Hem till lite vardag med båda barnen (saknar Leia sååååå), hem till friheten, bort från sjukhusdoften...hem, jag vill bara hem!


Vår utslagna hjälte som inte gärna visar upp sina ögon...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Hjälp från storasyster

Idag var vi barnvaktslösa några timmar så Leia fick komma hit och hjälpa till att ta hand om lillebror.
Hon hjälpte pappa att byta blöja och kläder och sen satt hon med mig i sängen när lillebror skulle äta.
Hon var också med och hejade på och berömde mig när jag skulle upp ur sängen för första gången.








Nu är hon på väg hem till Ella och Ulle för att leka kusinvitamin några timmar.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Nattamat...

Efter att ha ätit ganska dåligt under sin första tid pratades det om att sätta in lite ersättning till den trötta lille killen.
Men inatt började han plötsligt att äta ordentligt och jag har fått sitta upp och sova HELA natten.
Så fort han somnat har vi försökt att lägga över honom i baljan men nope då har det skrikits hysteriskt och bröstet har fått trösta, igen.

Mina stackars bröst börjar nu bli ömma och småsåriga och jag ser icke fram emot nästa amning!


- Posted using BlogPress from my iPhone