Hela dagen har jag förberett genom att städa, handla och fixa med maten, och vila lite mellan.
Jag och Leia kör och hämtar Riad på jobb och direkt vi kommer innanför dörren snubblar Leia och slår pannan i skohyllan. Direkt börjar blodet spruta åt alla håll och det är bara för oss att vända tillbaka ut i bilen och köra till akuten.
I bilen slutar det blöda nästan helt och jag ser att det inte är så djupt som det först såg ut men det glipar ordentligt så vi fortsätter mot sjukhuset.
På akuten får vi träffa en snäll sköterska som ger Leia en sköldpadda medans hon tvättar och fixar. Hon tror att det ska räcka med att tejpa men när hon sätter tejpen blir det inte riktigt bra. Vi blir då inskickade till distriktsläkarna för att få en bedömning av läkare.
Även här tror sköterskan att lite tejp ska räcka men när läkaren kommer så beslutar hon att det ska limmas först och sen tejpas. En liten strimma lim och det otäcka såret är plötsligt ett tunt fint streck, superfint!
Som vanligt var både vi och personalen djupt imponerade av den lilla tjejen som aldrig någonsin har sagt ett pip eller fällt en tår på BVC/vårdcentralen/sjukhuset, och då är hon ändå extremt svårstucken!
Så liten men såååå modig!
Istället för grillkväll med trevligt sällskap blev det alltså akuten och middag/glass på Burger King...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Lilla stackars Leia...
SvaraRaderaMassor av kramar till dig
Men älskade lilla Leia, som det kan gå! Va duktig tjej du va hos doktorn:=)
SvaraRaderahoppas de känns bättre i pannan snart! Kram från oss alla tre
Men lilla hjärtat! =(
SvaraRaderamosters tös. du är så duktig.. puss på er allihopa =)
SvaraRadera