lördag 8 december 2012

Grattis älskade Tristan!

Idag har vi firat en 4-åring på ett tomt och annorlunda sätt. Men det var en fin dag trots att du inte kunde vara med oss. Jag säger som Leia..."Vilken underbar dag det är just på Tristans födelsedag!"


Första gången vi träffade dig var du bara ett par timmar gammal och sedan dess har vi fått äran att vara med och fira alla dina högtider och födelsedagar. Du finns inte längre här hos oss men givetvis tänker vi inte sluta att fira dig för det. Den 8 december kommer alltid att vara din dag trots att det inte längre kommer något kalaskort i lådan. Vi kommer till dig iaf!

Vi kom ut till en strålande sol och en helt klarblå himmel, en lugn och rofylld himmel. Trots att det inte fanns ett endaste moln så var luften full med små små glittrande snöflingor. Det var som om det regnade glitter från himlen. Jag har sällan sett något vackrare! Hade ni fest där uppe?

Du har det väldigt på din grav. Din familj och dina vänner har fixat så fint med gran, krukor, lyktor, leksaker och brev. Du har mycket kärlek runt dig fortfarande, precis som du alltid haft.


Leia saknar dig så himla mycket och hon hade helt själv skrivit ett brev till dig idag som hon lämnade tillsammans med två presenter. Det betyder mycket för henne att komma och hälsa på hos dig. Men allt det där vet du förstås redan. Du har koll på oss alla...


Vi har lyssnat på din låt idag, "Life is a highway", men den lyssnar vi på varje dag nu eftersom Malcolm snart är lika Blixten-tokig som du. Och varje gång kommer Leia springandes och skriker "Tysta, det är Tristans favoritlåt" och så dansar dom båda som galningar.
Malcolms besatthet av Blixten började bara några dagar efter din fina begravning och när han skulle få välja en ny pyjamas i affären valde han Blixten...Tiiistans Blixten. Varje dag vill ha titta på youtube-klippet där du sitter vid bordet och leker med Bärgaren och Blixten. Du är en mycket stor del av oss hela tiden, varje dag.

Vi älskar dig och saknar dig Tristan!
Ta hand om dig och alla vi känner där uppe, så lovar vi att ta hand om din familj här nere. Så ses vi alla igen någon dag...

3 kommentarer:

  1. Carina Kronqvist9 december 2012 11:06

    Så fint skrivet Lotta. Känner så med er alla som stod honom nära, framförallt familjen. Detta är den ultimata sorgen, en sorg som man inte ska behöva genomlida. Tyvärr vill ödet ibland annorlunda. Kram till er alla

    SvaraRadera
  2. Finns inga ord

    SvaraRadera
  3. Det är fortfarande så overkligt att inte höra de fina och snusförnuftiga kommentarer från dig höra ditt glada skratt. Att aldrig få se ditt vackra ansikte.
    Men bilden av dig försvinner aldrig. Vi kommer alltid att besöka dig.
    Du kommer alltid att vara en del av vår dag.
    Din underbara familj gör det möjligt för oss att alltid minnas dig i ord och fina bilder.
    Tack fina hjärtat för att vi har fått vara en del i ditt liv. <3
    Kram

    SvaraRadera