Del 1 - Första dagarna på resan.

Är du gravid och vill läsa om enkla förlossningar där barnet kommer ut med hjälp av en liten prutt kan du sluta läsa nu...

19/8 BF-dagen. Detta dygn började riktigt riktigt dåligt! Vi var på djursjukhuset och fick akut avliva vår älskade katt. Inte riktigt så vi hade tänkt att denna dag skulle spenderas.När vi kom hem på natten fick jag ett par kraftiga sammandragningar men jag var inte ett dugg sugen på att föda barn så vi gick och la oss några timmar.

Leia var hemma hos mormor och morfar vilket var inbokat sedan länge. Vi låg kvar i sängen länge och mådde dåligt både pga sorg och dåligt med sömn. Det blev en lång och tråkig BF-dag med lite halvmesiga sammandragningar då och då. Här var det ingen förlossning på G tack och lov.

På kvällen går hela slemproppen och jag får direkt kraftigare sammandragningar som är regelbundna men glesa. Värkarna blir kraftigare och kraftigare, längre och längre samt tätare och tätare. Yes, denna gången kommer det att gå snabbt! (Leias förlossning innebar värkar i flera dygn, två dagar på förlossningen och slutade med akut kejsarsnitt)

20/8 02.00: Vi ringer till förlossningen för att fråga om vi ska gå efter smärtan eller hur täta värkarna är. Dom är nu regelbundna med 2-3 minuters mellanrum men går att anda sig igenom. Vi bestämmer oss för att avvakta lite innan vi åker in.

20/8 03.55: Nu blir vi inskrivna på förlossningen och i bilen på väg dit har vi klockat värkarna med 1-2 minuters mellanrum. Värkarna är ca 1minut långa och har börjat ändra karaktär och blivit mer smärtsamma.
Jag får direkt ett förlossningsrum med lustgas och de snygga förlossningeskläderna åker på. Nu ska det födas barn och det snart, woohoo.

Man gör en undersökning och jag är öppen, tadaaa, 0,5cm. Fattar ni hur snopet det där var då? Här ligger man med täta värkar och alla tror att man ska föda när som helst...så har inte fölossningen ens startat!!
Nu kommer allt tillbaka och jag blir plötsligt helt säker på vad som väntar...

20/8 05.10: Nu får jag en sovdos för att få vila och se hur värkarna reagerar på detta. Är det inga riktiga förlossningsvärkar utan bara tråkiga förvärkar så kommer dom att avta när sovdosen kickar in.
Jag vaknar 6timmar senare UTAN värkarbete. Snopet! Men visst, det var skönt att äntligen få sova lite.
Nu har jag börjat få ont vid urinblåsan och urinröret vilket gör att jag har ont när jag går och knappt kan sitta ner och kissa. Exakt detta hade jag med Leia men blev ignorerad. Nu fick jag iaf en panodil men jag tappar mer och mer tron på en vaginal förlossning.

Man bestämmer att vi ska ta en promenad och se vad som händer med värkarna.

20/8 15.26: Permisson och hemfärd. Vi kommer överens om att jag ska ringa på kvällen och meddela om jag stannar hemma annars kommer jag in och får sova på BB, om inte förlossningen kommit igång givetvis.
Nu vill jag bara hem och stanna hemma! Jag har ångrat mig, struntar nog i att föda barn!

20/8 20.58: Eftermiddagen går och jag klarar mig bra hemma med lite sammandragningar och en och annan halvmesig värk. När vi ringer till förlossningen för att meddela att vi stannar hemma har jag svaga värkar hyfsat regelbundet var 10:e minut men det där är inga förlossningsvärkar det känner jag direkt.

21/8 00.30: Vi är nu tillbaka på förlossningen efter att värkarna har blivit kraftigare och nu kommer var 4:e minut. Jag känner att vi chansar på att det är dags för om inget annat behöver jag ännu en gång få sova ordentligt.
Den underbara personalen som jobbade på eftermiddagen har nu blivit utbytt som en surkärring som inte vill ge mig lustgas. Bara att andas och vänta på att undersökningen som visa att jag är öppen....0.5cm. Inte ett endaste litet skit har hänt på ett dygn, inte en millimeter har jag öppnats!
Denna natt får jag en kraftigare sovdos med bricanyl i form av injektion och sover gott hela natten.
Stackars Riad hade kanske också behövt en sovdos.

På morgonen 21/8 blir jag utskriven utan värkar och får besked om att det kan ta upp till två veckor innan förlossningen startar på riktigt men bricanyl gör kroppen avslappnad och KAN hjälpa sammandragningarna att bli förlossningsvärkar som gör nytta.
Jag säger till läkaren att jag känner på mig att det helt säkert kommer sluta med ett akutsnitt så dom kan sluta slösa plats och tid och bara snitta direkt. Det kan dom givetvis inte göra och läkaren ser ingen risk för att det skulle bli snitt utan tror på en helt normal förlossningen.

Jag surar på läkaren, den dumma barnmorskan och min dumma kropp medan vi åker hem ännu en gång. Redan i bilen sätter det igång igen med sammandragningar som blir kraftigare och gör över till värkar.
Vi stannar hemma under dagen och försöker så gott det går att vila och slappna av.
Nu är jag ganska matt både psykiskt och fysiskt efter den sömnlösa jobbiga natten på djursjukhuset och 3 dagar med kraftiga sammandragningar/värkar. Hade jag inte fått de två sovdoserna hade jag inte orkat mer nu!

21/8 21.11: Vid 19-tiden börjar värkarna bli riktigt kraftiga och kommer regelbundet med 2-3 minuters mellanrum och är 55sek långa. 2 timmar hemma sen blir det bilen igen tillbaka till sjukhuset.
Visst känns det annorlunda nu men jag räknar med 0.5cm öppen, sovdos och hemfärd igen.
Dags för undersökning som visar 2cm öppen. Halleluja!!!
CTG-kurvan visar först att värkarna avtar och blir svagare men stabiliseras sen igen och förlossningen räknas äntligen som aktiv. Jag får stanna!!!!